Idag är det äntligen dags att få träffa psykologen. Jag behöver det verkligen samtidigt som jag lurar mig själv att tro att jag är så himla stark. Fasaden är lätt att bygga upp ibland. Jag tror att det finns en stor risk att hon kommer hitta knappen som startar niagarafallen och när jag väl öppnat upp och börjat släppa ut så kommer det vara svårt att samla sig igen. Men jag behöver stöd och hjälp att hitta balansen i livet och hur jag ska kunna fungera då det kommer vara jobbigt med mammas sjukdom och allt som kommer med den.
Mamma är hemma nu. Kom hem i fredags. Vi var där igår och det var skönt att få vara hemma hos dem och inte på sjukan. Det har vänt för den här gången och jag hoppas att hon inte kommer få sådan reaktion på cellgifterna någon mer gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar