Om en timma ska mor till läkaren och få besked om planeringen. Hur de ska gå till väga och mamma ska ställa de frågor som hon inte fick svar på förra veckan när hon fick träffa den dåliga läkaren. Så jag hoppas att hon får bra svar och att vi kan börja kämpa tillsammans nu. Att gå och vänta så här är tortyr.
Vaknade i morse med ett obehag i kroppen. Det känns så när jag vet att mor ska iväg på nåt. Börjat prata lite mer om det som händer och det skrämmer mig att göra det för då blir det mer på riktigt. Om jag försöker stänga inne det så kanske jag klarar det lite bättre just nu. Men att stänga inne en längre period är inte alls bra.
Funderar på att ringa den psykologen jag träffade på MVC för att jag tror jag kommer behöva det. Hjälp att hantera det här. Hjälp att klara av att vara en bra mor samtidigt som mitt inre raserar. Det är ingen lätt uppgift.
Jag har själv pratat med olika kuratorer genom olika händelser i livet, och det har hjälpt mig så mycket. Man behöver lätta sitt hjärta, prata om hur man känner och mår och med någon som inte är "mitt i smeten" själv.
SvaraRaderaKram!